April

Här har inte hänt mycket i bloggen under våren, men på träningsfronten. Här kommer en sammanställning från vårens träning.

APRIL

Utmaningen i att promenera varje dag under en vecka gick fint, det blev drygt 7 timmars promenad under dessa dagar. Under hela april blev det blev 49,6 km jag promenerade.

MAJ
Ville komma igång med löpning igen, så 1 maj tog jag mina första löpsteg på länge. Det blev en promenad med inslag av löpning (2 km). 7,6 km med ett snitttempo på 9:14 m/km.

Som motivation för att hålla igång med löpningen anmälde jag mig mig till Uddevallarundan, en löptävling för kommunanställda som skulle gå av stapeln 22 maj. Den 13 maj fick jag dock nys om 2 restplatser till Vårruset så jag nappade mycket impulsivt på detta och Karin hängde på. Var omåttligt stolt över mig själv då jag sprang hela loppet. Inte en enda gång slog jag över till gång.

Två dagar efter Vårruset gav jag mig ut på en runda hemmakring och det är verkligen sjukt kuperat i området här hemma. Det går inte att jämföra med platta banan jag tävlade på i Vänersborg. Lungorna och luftrören var hårt påfrestande sedan Vårruset, så det var ingen skön tur för andningen.

Efter detta började jag dra på mig en förkylning och på dagen för tävlingen Uddevallarundan var jag inte helt frisk. Jag hade fortfarande snuva och var verkligen fundersam på om jag skulle tävla eller inte. Dagen bjöd också på en temperatur av 29 grader i skuggan vilket naturligtvis också skapade tvivel, men jag genomförde tävlingen trots allt.

Juni startade lugnt och under första veckan körde jag korta styrketräningspass, promenad, Zumba och ett löppass. Under andra veckan körde jag i princip samma men löpningen jag fick till var Bjursjöterrängen som också är USK:s klubbmästerskap i terräng. Det är nog först därefter som jag verkligen kan säga att jag kommit igång med löpningen. 

v. 25 blev det 3 pass om totalt 11,7 km.

v. 26 blev det 3 pass om totalt 14,8 km.

v. 27 blev det 3 pass om totalt 14,9 km.

v. 28 blev det 3 pass om totalt 11,7 km.

Däremellan har det blivit både promenader, Zumba och styrketräning. Men mina knän strejkar lite till och från, så jag kan inte alltid springa som jag skulle velat. Mitt mål just nu är att jobba på att kunna avlasta mina knän viktmässigt. Det är en otrolig belastning på dem nu när jag om all min övervikt är ute och springer. Hoppas vikten sticker iväg åt rätt håll nu när jag återigen är igång med träning.

Veckans utmaning promenader!

Här har det inte hänt mycket den sista tiden. I slutet på november testade jag på att köra 5:2 och gjorde så i två månader då jag tappade 6 kg i vikt. Sedan blev det mest besvärligt med fastedagarna så det fick vika undan. Gick upp ett par kg men har sedan hållt mig kvar där. Det har varit svårt att få till träning mitt i familjeliv och arbete känner jag. Är bara trött efter jobbet, fast jag vet ju att motionen får mig piggare.

Denna veckan har jag hakat på en utmaning via Viktklubb om att ta minst en 30 minuters promenad varje dag under veckan. Igår tog vi en långpromenad med familjen och idag blev det promenad ensam. Det var otroligt skönt att bara promenera och låta tankarna vandra fritt. Hoppas jag klarar veckans utmaning, jag behöver verkligen komma igång med motionen. Jag saknar till viss del min löpning, det är så obundet till tider eller platser, så jag önskar att jag skulle kunna komma igång med det igen.

Min nya kontorshörna!

Vi började efter midsommar med projektet att förvandla vårt förråd till kontor/radiorum. Konstaterade dock ganska snart att det skulle bli väldigt trångt om vi båda huserar där inne. Inspirerad av bilder jag sett på Ikeas hemsida bestämde jag mig för att fixa en kontorshörna under källartrappan. Spegelvände bilderna för att få trappan på "rätt" håll.



Jag bestämde mig för att sätta igång och efterhand känna mig för hur jag ville ha det. Vitövermålade trådtapeter revs ner, renoveringstapet sattes upp och jag tapetserade.

 

Sedan var det äntligen dags att inreda också! Det blev en sväng till Ikea nästan varje dag under en vecka för att jag successivt kom på mer och mer hur jag ville ha det.

Kom fram till att den ultimata glasögonförvaringen ska vara lättillgänglig. Så jag tillverkade en stång att hänga upp glasögonen på. Sen köpte mig några burkar, den svart/vita att ha ett par glasögonfodral i och den orange/vita till putsdukar och rengöringsspray.

Ännu återstår dock en sak och det håller jag på att försöka finna en bra lösning på. Jag ska klä in undersidan av trappan med tyg på något sätt för att skärma av lite och samtidigt skydda skrivbordet mot nedfallande smuts. Hoppas få till det inom en snar framtid. Jag är i alla fall otroligt nöjd med hur fin min lilla kontorshörna blivit, jag trivs kanon!

Min kropp är ett mysterium!

Tiden går och jag hinner knappt med. Det har varit en hel del träning, men om sommaren krockar ofta saker med träningen, men jag försöker kämpa på! Min mammaledighet lider mot sitt slut och jag ska börja arbeta igen, så snart är det jobbet som kommer krocka med min träning. Måste hitta en bra lösning på något vis. Men ännu vet jag varken vart jag kommer arbeta eller hur mitt schema ser ut. Ångest!!! Undra när kommunen kommer ge mig besked om min placering tro? Jag ska börja jobba 1 september.

I månadsskiftet mätte jag mig i vanlig ordning och det hade då försvunnit ytterligare 2 cm i midjan, totalt har det försvunnit 28 cm sedan 1 januari. Vikten har däremot inte minskat utan faktiskt ökat ett par kilo. Jag har muttrat en del fram och tillbaks och slutligen beslutat mig för att räkna kalorier igen, som jag redan gjort massvis med år av mitt liv. Fattar inte att kroppen saknar en egen inbyggd kaloriräknare, det hade varit så mycket lättare.

29 juli började jag i alla fall att föra dagbok över mitt kaloriintag och dessa två veckor har funkat bra. Jag har inte ätit annorlunda mat än jag gjort tidigare och min man tycker inte ens att jag äter annorlunda portionsstorlekar. Men någon skillnad måste det ju vara eftersom jag första veckan minskade 0.9 kg i vikt och andra veckan 1,3 kg! Inte lätt att förstå sig på det där med kroppens funktioner alltid. Bara att fortsätta och se vad som händer framöver.

PT-träning och resultat

Igår efter lunch var jag på Dreambody med Camilla för att träna igenom det styrketräningsprogram hon gjort åt mig. Det var tuuuuuuungt, men det är ju bara bra. Jag kommer bli urstark av att följa det programmet. Det är verkligen guld värt att ha något som står och peppar och petar på en för att man ska få till tekniken rätt i alla övningar.

Nu hoppas jag att vågen ska ta ett första skutt neråt. Sedan nyår har jag börjat träna aktivt 2-3 gånger i veckan och äter helt ok mat. Min vikt har dock inte minskat ett endaste gram efter den ökade träningsmängden. Däremot har mitt midjemått minskat med hela 23 cm!! Så visst har det hänt bra saker med min kropp även om det inte visat sig på vågen. 

Redan igår kväll när vi grillade hos goda vänner började stelheten komma krypande i kroppen. Idag är jag så där lagom stel i hela kroppen, så där lite skönt-ont.  Men jag råkar också veta att morgondagen kommer innebära en sjuhelvetes träningsvärk, för jag har det ALLTID värst andra dagen efter träning. Någon som känner igen sig?!

Jag ska även imorgon då träningsvärken äter upp min kropp, försöka stå stadigt i min uppfattning om att träningsvärk är en belöning! Man har jobbat så jävla hårt för att få ta del av den. För det är inte vem som helst som får träningsvärk utan man måste verkligen jobba för den. Fasiken vad bra jag är som förtjänat att ha en stel kropp idag! Laddar för Zumba och Flexion i kväll, mina stela muskler ska få mjukas upp en aning innan de stelnar till igen!

Träningsglädje

Konstaterar att jag missat skriva resultatet för mätningarna från februari och framåt. Kan berätta att jag tappat 14 cm i midjan sedan nyår, känns mycket bra eftersom inget hänt på vågen! Bevisar att vågen inte alltid är ett särskilt bra instrument att använda sig av.

Jag har kommit igång med regelbunden träning vilken känns underbart. Blir mycket irriterad då jag varit förkyld och magsjuk och inte kunnat träna. Det betyder att man har roligt på träningen när man känner så.

Nu i fredags var jag på min första PT-tid. Fick massa frågor och genomförde test på balans, styrka och kondition. Så nu har det blivit dags att lägga in en högre växel kan jag nog säga. Snart kommer jag även spendera tid på gymmet och inte bara i gruppträningslokalen!

Det jag verkligen behöver jobba på är maten. Inte att det är skitmat jag äter för vi lagar från scratch. Men jag behöver hitta en balans i mitt matintag och fördela det jämt över dagen. Efter jag blev mamma har jag blivit väldigt dålig på att äta mellanmål och det straffar sig snabbt. Måste skärpa till mig där och peppning lär säkerligen behövas.

Jag har precis kommit hem från två pass. Började med Zumba kl 18 och det är verkligen underbart, tiden rusar fram eftersom man innan man vet ordet av har dansat sig igenom hela passet. Efter det lade jag mig svettig på golvet och hade lite Dreambody Flexibel. Det senare behöver jag verkligen göra mer av, jag är så stel i vissa muskler att det gör mycket ont att stretcha ut kroppen. Men övning ger färdighet!

Nu ska jag försöka slita mig från datorn och läsa lite, var alldeles för längesedan!

Månadsmätning

En dryg månad har gått sen jag kom igång med mer regelbunden träning igen. Det känns riktigt skönt att vara igång igen. När jag startade tog jag fram måttbandet och mätte mig som ett komplement till vikten som inte är ett så bra instrument att gå efter då den pendlar väldigt mycket. Nu efter en månads träning var det dags att mäta och kolla vad som hänt med kroppen och det var mycket positivt. Jag mätte på fem ställen och jag har fått minus på fyra av dessa mått. Det största minuset var midjan som minskat med hela 7 cm. Det känns bra att byta ut stora fettpartier med muskler som både är mindre och mer funktionella.

Det känns i kroppen att jag hela tiden blir starkare också. Igår var fjärde gången jag var på passet Functional Moves och jag märker verkligen skillnad mot första passet. Jag klarar mycket mer nu, en magövning som jag knappt kunde genomföra första gången går nu att göra även om den är mycket jobbig. Men jag är på gång och jag blir så glad över att märka skillnaden! Välkommen tillbaka styrka, säger jag!

Nu på torsdag åker maken iväg 4 dagar igen så det kommer inte bli någon träning på Dreambody på fredag som jag brukar. Istället har jag bokat in mig idag på Cirkel-fys vilket jag inte testat tidigare och imorrn blir det Zumba som vanligt! Hoppas att vädrets makter är på min sida så det kan bli några härliga promenader under helgen.

Tankar om viktminskning och träning

Det där med vikt och framförallt viktminskning är minst sagt trassligt som den kvinna jag är. Jag har märkt av fenomenet tidigare och har nu återigen fått bekanta mig med det. Mitt mål är att gå ner i vikt och väga mig en gång per vecka. Man kör igång och bevittnar sedan följande scenario; vikten minskar en veckar, en vecka står vikten ungefär still, en vecka ökar vikten rejält, en vecka minskar till det man vägde innan ökningen och sedan en vecka minskar vikten lite igen. BERGOCHDALBANA! 

Man känner sig inte jättemotiverad att kämpa på när resultaten uteblir större delen av tiden. Men det är så det är att vara kvinna och att vara kvinna kan jag inte gärna ändra på. Anledningen kallas MENSTRUATION, den sabbar till i kroppen en gång i månaden ungefär. Min kropp bunkrar vätska när det är dags för mens 2-3 kg plus är inte ovanligt och hur kul känns det när man försöker minska i vikt?

Vecka ett minus 0,3 kg, vecka två plus 0,1 kg, vecka tre plus 1,8 kg. Längre har jag inte kommit än. Jag vet ju precis vad som är orsaken till denna ökning. Trots denna vetskap känner jag mig så JÄVLA misslyckad! Deppig som tusan övervägde jag huruvida jag skulle ta fram måttbandet och mäta mig eller inte? Hade tänkt mäta mig efter en månad. Bestämde mig för att mäta mig och var rädd att min svullnad skulle ge mig bakslag på måtten med. Men till min glädje hade jag minskat på flera ställen i midjan hela 3 cm. Vad glad jag blev, det vägde liksom upp för den dumma vikten.

Jag skulle vilja väga mig varje vecka för att se att det går åt rätt håll, men när jag redan vet att det kommer gå som en bergochdalbana borde jag bespara mig från den plågan. Istället ska jag försöka att väga mig en gång i månaden och det den veckan då jag har ägglossning ungefär, för då har kroppen släppt vätskan sedan förra menstruationen och ännu inte bunkrat upp med ny inför den kommande. Så nu hoppar jag över veckovägningarna.

Träningen känns fortfarande underbar och det flyter på fint känner jag. Underbart att ha kommit igång med regelbunden träning om 3 pass i veckan jämfört med höstens 1 pass i veckan. Nu kör jag både kondition och styrka vilket är det bästa för kroppen enligt mig och jag behöver verkligen bygga upp min styrka igen.

I fredags var jag på Core-passet på Dreambody för första gången och det funkade bra. Vissa övningar var riktigt jobbiga, så det märks att jag har en del att träna upp. Passet var bra och innehöll mycket statiska övningar som aktiverade magen. Passet är endast 30 minuter långt (iofs hade jag säkerligen inte orkat längre tid av just core), men det skulle känts bättre ifall jag hade gjort något mer träningsmässigt den dagen.

I måndags var det dags för andra passet med Functional moves och då var det inte samma ledare som sist, Nu körde vi mycket längre tid på varje styrkeövning, så jag trodde verkligen att mina lårmuskler skulle gå av till slut efter alla utfall och benböj. Men otroligt skönt att kunna pressa sig till sitt yttersta.

Igår var det Zumba och jag släppte loss igår kände ja. Många spärrar försvann och jag bara dansade på precis som kroppen kände för och svetten rann om mig vill jag lova. HÄRLIGT!

Imorgon är det dags för Core igen och eftersom jag inte kände mig ordentligt tränad sist har jag nu bokat in ett pass med Indoor walking före, så nu kommer jag vara redigt mör efter dubbla pass! Kommer vara så skönt att slappa i soffan med en film efteråt!

Träningsglädje!!!

För en vecka sedan åkte min man till Hemsedal för skidåkning och då försvann min egentid, så det blev inget tränat alls över helgen. Men i måndags åkte jag till Dreambody och körde ett pass Functional moves. Det var ett kul och jobbigt pass, så när passet var över gick jag på mycket darriga ben till omklädningsrummet. Dan efter hade jag träningsvärk i ryggen, benen och rumpan, och igår kändes det lika mycket om inte mer i kroppen.

Men igår kväll var det dags att värma upp mina stela muskler och Zumba loss i ett underbart danspass säger jag bara. Man glömmer bort att man tränar och tiden bara flyger fram. Träningsvärken känns fortsatt i benen idag, men så var det ju en del benböj på Zumban igår. Men det är en skön träningsvärk jag har nu. Känns bra att veta att man verkligen gjort något bra för att förtjäna den här positiva typ av värk.

Idag ska jag ta det lugnt  ingen träning har jag tänkt, men imorgon bär det av för att köra Core är tanken. Så måndag, onsdag, fredag blir det träning för mig. Min man springer ju mest hela tiden, närstan dagligen och nu i veckan har hans plan varit att köra dubbelpass på tisdag och torsdag. I tisdags gjorde han det, så vi får se om han håller sin plan även för idag?

Jag är i alla fall mycket glad över att jag hittat tillbaka till träningsglädjen!

Zumba igår, Zumba idag!

Det var underbart att få Zumba loss igår i den stoooora salen. Äntligen! Jag tar ut mig så mycket mer när jag åker iväg på ett pass än när jag Zumbar hemma. Inte så konstigt kanske, har betydligt bättre plats när man åker iväg. Känner mig lite stel i överkroppen och träningsvärken i rumpan sen styrketräningen i måndags sitter kvar lite den med. Men ikväll ska musklerna mjukas upp för då är det dags igen, Zumbatime!

Jag är så stolt över hur jag engagerade mig och gick på Zumba hela hösten utan att missa ett endaste pass. Nu känns det underbart att få komma igång igen efter juluppehållet. Men nu tänker jag inte nöja mig med enbart Zumban som träning, utan ska peta in styrketräning som en återkommande träningsinsats. Jag behöver verkligen bygga upp min styrka igen.

Än så länge har jag bara kört styrketräning här hemma, men det har ju sina begränsningar. Jag äger inte särskilt mycket utrustning av det slaget. Men man kommer ändå ganska långt med sin egen kropp, ett par hantlar och ett gummiband. Men tanken är att jag även ska köra styrketräning på gymet, men det kommer att kräva sin planering för att få till!

Äntligen Zumbatajm!

Idag kl. 16.30 drar den efterlängtade vårterminen igång och det är dags att Zumba loss. Denna termin har jag möjligheten att zumba två gånger per vecka i Uddevalla, tisdagar och onsdagar. Tisdagstiden är dock lite krånglig att få till, men idag ska vi i alla fall testa. Maken åkte med sin pappa till jobbet idag så jag har bilen, jag ska vara på hans jobb kl. 16 när han slutar och lämna Nothilia där, sen i ilfart till Zumban!

Igår eftermiddag körde jag styrketräning här hemma och idag har jag träningsvärk i rumpan. Men den typen av träningsvärk känns skön i jämförelse med hur bedrövligt det kändes efter löprundan på nyårsdagen. Måste försöka få till ett löppass nån dag, men det kan bli tufft. Skulle vara ifall jag ger mig ut tidigt på torsdag morgon innan maken åker till Hemsedal.

Sen måste vi planera in när jag ska träna på Dreambody i Munkedal också, jag fick ett 10-kort av min man i julklapp där. Denna veckan är det ju helt kört när maken är iväg, men nästa vecka kanske det kan gå att få till ett premiärpass där också. Funderar på vad jag ska gå på för pass, jag måste ju mäkta med det och  känna att jag vill ha mer!

Träningsvärk!!

Träningsvärken lät sig inte väntas på, utan jag blev stel ganska snabbt efter löpningen igår och idag är det med mycket försiktiga rörelser jag tar mig fram i huset. Funderar på hur i hela friden det kommer kännas imorgon, då andra dagen efter träning alltid brukar vara värst. Det bästa är ju att mjuka upp musklerna igen med motion, vilket jag också gjorde. Det blev en promenad tillsammans med mannen och dottern och efter det 30 minuter styrketräning.

Nu har vi ätit god middagsmat och ska inta biosoffan och se på film, ska bli skönt!

Ett galet infall!

Idag vid frukostbordet (om man kan kalla det så när man sitter där 11.30) fick jag ett galet infall. Jag funderade på att ge mig ut och springa, vilket skulle bli för första gången sen den 14 september 2011.  Sagt och gjort, jag gav mig ut på vad som visade sig vara rena rama självmordsförsöket! Blodsmak i munnen och ansträngningsastma som rev och slet i bröstet. Jag misslyckades dock med att dö. Det blev 4,86 km där jag varvade löpning och gång, 1,49 km gång och 3,37 km löpning. Det var hemskt, men jag är glad så STOLT över mig själv!

Dags att ta tag i livet!

Nu känner jag för att börja använda min egna blogg igen, för att skriva av mig. 

Att vara mamma innebär att tiden inte är på min sida längre, allt måste planeras för att gå att få till. Jag måste börja ta hand om mig själv lite bättre känner jag, vilket jag ska försöka hinna med. En sak jag vill få ordning på är träningen. Jag behöver komma igång lite mer flitigt med den känner jag. I somras var jag flitigt ute med barnvagnen och avverkade 25 mil under juli och augusti. Då hade jag en tävling som motiverade mig och när tävlingen var över försvann den motivationen.

Lite crazy och hög på Zumba!

I september började jag i alla fall att gå på Zumba och det fortsatte jag med varje vecka under hela höstterminen fram till den 5 december. Så det är jag stolt över, att jag verkligen var där flitigt vecka efter vecka. Nu längtar jag efter att vårterminen ska börja igen, 8 januari är det dags igen. Men i väntan på det körde jag ett Zumbapass här hemma i källaren för att stilla abstinensen och efter det gjorde jag lite styrketräning. Det var så skönt att äntligen få dansa loss och röra på fläsket till härliga zumbarytmer. 

En annan sak att ta tag i är vikten, eller övervikten rättare sagt, eller ytterligare mer korrekt benämnt fetman. Detta allt enligt mitt skyhöga BMI. Jag har 26 kg att arbeta bort för att hamna i överkant av normalt BMI till min längd. En resa vilken jag gjort flertalet gånger, men sen likt förbannat inte kunnat hålla mig kvar utan ökat i vikt igen. Så för mig är det verkligen inte själva viktnedgången som är utmaningen utan att först gå ner och sedan stanna kvar.

Jag måste satsa stenhårt på att lära känna min kropp så här efter 32 år tillsammans med den!

Dags att ta en paus?

Tiden rusar fram och jag har fullt upp. Blogginläggen har inte blivit särskilt många i den här bloggen. Det beror delvis på att det har varit fullt upp, men också på att jag bloggat på annat håll istället. Det är lite jobbigt att hålla två bloggar flytande samtidigt konstaterar jag.

Jag har därför bestämt att ta en paus i den här bloggen och istället fokusera enbart på  http://aakessons.blogspot.com/, dit mina läsare hälsas välkomna. Tiden får utvisa om jag lägger ner denna blogg helt, eller om jag kanske känner att jag behöver den lite senare. 
Bye bye bloggen!

Alla hjärtans dag!

Värst vad tiden går fort, vi har hunnit bo i vårt hus i 2 månader. Vi trivs gott med att bo här, helt underbart att slippa alla jobbiga störningsmoment vi hade i lägenheten. Det har varit en del saker som strulat i huset, men vi betar av dem en efter en, så vi börjar så sakta få ordning på allt. För varje sak som ordnar sig känns det så bra.

Det har hänt tusentals saker och jag kan inte berätta om alla. Förmodligen kommer jag inte ens ihåg allt som hänt =). En sak jag kommer ihåg är att jag ramlade utför en stentrappa om 8 steg på jobbet den 10 januari. Jag fick åka ambulans till NÄL för undersökning. Jag är hemma nu och är sjukskriven för tredje gången pga. smärtor i ryggen från fallet. Jag önskar att det kunde försvinna nu, det är inte särskilt roligt att ha ont i ryggen. Dessutom hatar jag att gå hemma såhär, jag vill vara frisk och jobba istället.

En annan liten detalj som jag inte tidigare nämnt i bloggen är att jag väntar barn. Vi är planerade att bli föräldrar den 31 maj Kricke och jag =). Känns långt tills dess, men med tanke på hur fort tiden går så är vi snart där! Föräldrar till en liten bebis, det känns både spännande och skrämmande på samma gång. Men vad jag längtar efter att få träffa lill*n.

Ultraljudsbild från v. 19 på "knarten" som vi kallar bebisen!

Magen den 5:e februari.

Jag växer, magen blir bara större och större och värre lär det bli. Undra hur jag ser ut när det närmar sig förlossningen. Oj, oj, jobbiga tanke, vi tar det då. Inte så mycket att göra åt.

Nu närmar det sig

Den 9 augusti skrev vi kontrakt på vårt hus, men inflyttningen skulle dröja drygt 4 evighetslånga månader. Nu börjar vi kunna räkna ner på allvar här. 7 december börjar nu lida mot sitt slut och den 15 december så får vi tillträde till huset. Längtar som en galning nu! Samtidigt känns det som om vi har hur mycket som helst kvar att packa. Vi måste packa ner allt nu och då menar jag verkligen ALLT. Jag har precis bäddat till oss i varsin bananlåda eftersom sängen måste packas ner nu ;-)

Nej kanske inte riktigt så illa, men nästan. Vi har ju sparat saker framme som vi behöver, men nu måste vi snart lägga även sådant i lådor. Lådorna får väl stå framme då, bara man kan komma åt det man behöver även om det råkar vara nedpackat. Igår gav vi oss på våra kläder, vi packade massor i klädväg igår. Skulle behöva packa idag med, men tiden liksom försvinner iväg så snabbt tycker jag. Den bara går utan att nåt händer idag.

Får se om jag kan samla lite energi till att packa en bananlåda eller två. Men jag måste springa genom duschen en sväng också. Kanske dags att sätta lite fart nu då, så det verkligen händer något på packfronten.

Pyssel, väntan och längtan!

Imorgon är det första advent och idag har jag tagit fram två adventsljusstakar och en stjärna till fönstren. Jag bara måste sätta upp dem trots att vi snart flyttar. Blir tokig om jag inte får lite julmyskänsla. Kan likaväl ta med mig adventsstakarna från fönstren när flytten går, annars hade det ju varit fönsterlampor. Så det här kommer bli finfint.

Idag är det 19 dagar tills vi får huset, sakta men säkert börjar dagen närma sig. Efter att vi skrivit klar pappren ska vi åka till huset och börja lasta in lådor från Garaget Kricke och jag. PÅ fredag fick han inte ledigt från jobbet utan då är det jag, mamma, svärmor, Karin och Savannah som pysslar i huset. Då ska julgardinerna, julpyntet och mycket annat packas upp. Funderar på att klä granen då med, när man kanske har tiden. Så är det lite hemtrevlig ombonad känsla i huset när vi kommer med det stora flyttlasset på lördagen.

Tänk så mysigt det kommer bli när vi flyttat, ja lite rörigt såklart. Men vi kan sitta där bland alla kartongerna och tända en brasa på kvällen och bara mysa. Ska bli underbart att komma bort från alla idioter som bor i det hyreshus vi nu huserar i. När jag vid halv två-tiden inatt väcktes av att grannarna startade stereon höll jag på att explodera. Det känns på ett sätt som om längtan härifrån blir alltmer olidlig ju närmare flytten vi kommer.

Men vem vet, när vi väl kommer till huset får vi kanske panik för att det är så tyst. Minsta lilla ljud kanske kommer skrämma skiten ur oss. Jag tror dock inte att det kommer bli alltför problematiskt, jag har ju bott mer än halva mitt liv på landet så jag ska nog fort komma tillbaks till dessa vanor med tystnad och kompakt mörker.

Nu ska jag försöka koppla av lite innan det är dags för jobb och sedan arbete från 14.00-21.45. Kanske ska kura ihop mig i soffan under en filt och läsa lite i Svartvintern. Jag fastnade för den första boken om Mirjam och Hervor, så nu dyker jag gärna in i fortsättningen om dessa härliga damer.

En händelserik helg!

Jag har haft långhelg och varit ledig fredag, lördag, söndag. Men ändå går helgen förbannat fort. I fredags började jag med att vara barnvakt till Savannah i Vänersborg, medan Karin fick massage. Efter en lekstund i skräcklanparken hämtade vi upp Karin och kollade sen lite i affärer innan vi lunchade på Meze 12. Det var gott med lite medelhavsinspirerad kost.

Hemma i Uddevalla igen ägnade jag och Kricke fredagskvällen åt att tvätta, verkligen roligt. Det är ett underskattat fredagsnöje =). Vi lade oss tidigt för vi skulle upp tidigt på lördag. Men precis när vi börjat slumra till så ringde det på dörren 2 gånger. Kricke släpade sig upp för att kolla vem det var. Det visade sig vara grannen som frågade om vi visste något om vem som ringt väktaren, då han fått brev om störningar från hyresvärden. Denna granne är dock bra jämfört med andra, man behöver inte ringa väktare utan kan gå och prata med honom, Till skillnad från andra grannar som bara skiter i att öppna när både vi och väktare ringer på.

På lördag käkade vi frukost och sen packade vi bilen full så gott det gick med bananlådor och ett handfatsskåp, sen styrde vi kosan mot Jordfall. Först stannade vi till hos Mickan och Thomas där vi fick låna en släpkärra, sedan vidare till Jönssons där vi packade på en del av de möbler vi har där. Fyllde sen på med ytterligare lite saker från Alfredssons innan vi styrde kosan mot vårt blivande hem. Vi har fått tillträde till en bit av garaget och började då genast köra dit saker. Efter att vi lastat av allt åkte vi hem till mamma som fixat middag. Sen bar det av hemåt igen, Jag shoppade lite födelsedagskort och farsdagspresent medan Kricke åkte till jobbet och parkerade kärran. Sen hem för att duscha och göra oss i ordning för 16-årskalas i Trollhättan. Det var trevligt att umgås lite med den släkten. Hemma igen stupade vi återigen i säng ganska tidigt.

På söndag var vi uppe tidigt och käkade innan Kricke åkte och hämtade kärran på jobbet. Sedan tömde vi alla färdigpackade bananlådor från vår klädkammare och sedan även hela vindsförrådet. Vi körde detta i två omgångar ut i huset. När vi lastade in sakerna i garaget börjadet det kännas verkligt att vi snart ska flytta dit. bara en månad kvar nu =). Efter att allt var innlastat åkte vi till Munkedal där Solveig stått ute och grillat Karré och korv, till det fick vi potatisgratäng och grönsallad och sen en mango och passionsfruktsmousse. Mycket gott. Sen vidare till Alfredssons och lämnade kärran och ner till Jönssons för att fira pappa och äta middag.

När vi kom hem till Uddevalla åkte Kricke och tränade och jag beslöt mig för att skruva ner hyllor. Det gick sådär! hade 5 hyllor och 2 av dem var med stjärnskruvar, så det gick susen att ta ner. de andra 3 hade torxskruvar, och efter 2 skruvar var bitsen kass. Så jag kom inte längre. Idag har Mickan varit här och lämnad en skruvdragare och bits från Thomas, så nu idag tog vi ner resterande hyllor. Fina hål i väggarna nu =)

Jag lever!

Här i bloggen har det inte hänt mycket. Livet har liksom tagit all min tid =) Men nu fick jag påbackning och insåg att ett livstecken vore på sin plats. Här hemma packar vi för fullt, nu är det bara 37 dagar kvar tills vi får huset. Jag längtar jättemycket! Ska bli så skönt att flytta till hus, men också annorlunda. Börja gå upp tidigt för att pendla till jobbet. Men jag vet att man vänjer sig vid det, en gång i tiden var jag ju van. När jag bodde hemma och jobbade i Uddevalla gick bussen kl 5.55 och då var det 4 km till busshållsplatsen också. Då kan vi snacka om tidiga morgnar.

Sen när vi flyttat behöver vi köpa oss en bil till också, ännu mer utgifter, gaaaaah! Men vi kommer slippa våra störande grannar och det är värt rätt mycket. Jag kan verkligen bli galen på dem. Hänsyn, vad är det för något?

Vi ska kanske få tillgång till garaget nu till helgen. Vore skönt för då kan man börja köra dit bananlådor. Underlättar ju inför flyttdagen om vi t.ex. redan har tömt hela vindsförrådet på bananlådor. Vi flyttar ju från vår lägenhet, från vinden, från mamma och pappa samt från Mickan och Thomas. Snacka om att ha saker utspridda överallt. Nu blir det lite läsning innan jag ska sova.