Träningsvärk!!

Träningsvärken lät sig inte väntas på, utan jag blev stel ganska snabbt efter löpningen igår och idag är det med mycket försiktiga rörelser jag tar mig fram i huset. Funderar på hur i hela friden det kommer kännas imorgon, då andra dagen efter träning alltid brukar vara värst. Det bästa är ju att mjuka upp musklerna igen med motion, vilket jag också gjorde. Det blev en promenad tillsammans med mannen och dottern och efter det 30 minuter styrketräning.

Nu har vi ätit god middagsmat och ska inta biosoffan och se på film, ska bli skönt!

Ett galet infall!

Idag vid frukostbordet (om man kan kalla det så när man sitter där 11.30) fick jag ett galet infall. Jag funderade på att ge mig ut och springa, vilket skulle bli för första gången sen den 14 september 2011.  Sagt och gjort, jag gav mig ut på vad som visade sig vara rena rama självmordsförsöket! Blodsmak i munnen och ansträngningsastma som rev och slet i bröstet. Jag misslyckades dock med att dö. Det blev 4,86 km där jag varvade löpning och gång, 1,49 km gång och 3,37 km löpning. Det var hemskt, men jag är glad så STOLT över mig själv!

Dags att ta tag i livet!

Nu känner jag för att börja använda min egna blogg igen, för att skriva av mig. 

Att vara mamma innebär att tiden inte är på min sida längre, allt måste planeras för att gå att få till. Jag måste börja ta hand om mig själv lite bättre känner jag, vilket jag ska försöka hinna med. En sak jag vill få ordning på är träningen. Jag behöver komma igång lite mer flitigt med den känner jag. I somras var jag flitigt ute med barnvagnen och avverkade 25 mil under juli och augusti. Då hade jag en tävling som motiverade mig och när tävlingen var över försvann den motivationen.

Lite crazy och hög på Zumba!

I september började jag i alla fall att gå på Zumba och det fortsatte jag med varje vecka under hela höstterminen fram till den 5 december. Så det är jag stolt över, att jag verkligen var där flitigt vecka efter vecka. Nu längtar jag efter att vårterminen ska börja igen, 8 januari är det dags igen. Men i väntan på det körde jag ett Zumbapass här hemma i källaren för att stilla abstinensen och efter det gjorde jag lite styrketräning. Det var så skönt att äntligen få dansa loss och röra på fläsket till härliga zumbarytmer. 

En annan sak att ta tag i är vikten, eller övervikten rättare sagt, eller ytterligare mer korrekt benämnt fetman. Detta allt enligt mitt skyhöga BMI. Jag har 26 kg att arbeta bort för att hamna i överkant av normalt BMI till min längd. En resa vilken jag gjort flertalet gånger, men sen likt förbannat inte kunnat hålla mig kvar utan ökat i vikt igen. Så för mig är det verkligen inte själva viktnedgången som är utmaningen utan att först gå ner och sedan stanna kvar.

Jag måste satsa stenhårt på att lära känna min kropp så här efter 32 år tillsammans med den!